Ja, som ni ser så är ju inte uppdateringen här den bästa. Kan bero på att jag jobbar natt och under perioderna då jag jobbar så finns det inget utrymme för blogg och sånt. Sen har jag varit i Trollhättan, Värmland, Trollhättan igen. Nu är jag hemma och och ledig. Mysigt när det börjar bli lite kallt ute, tända ljus, städa lite, dricka kaffe och ha tv:n på i bakgrunden.

I morgon går jag på ett helgpass som innefattar tre nätter, 12 timmar varje natt. Sen är jag ledig igen och då händer det grejer!



Kanske bloggar mer nästa vecka, kanske inte.

Jag är lycklig. Konstigt ord det där egentligen. Lycklig.
Är det som en balansgång mellan bra och dåliga saker i ens liv som sammanstrålas? Lycklig eller olycklig?
Lycka som alltid finns är min familj, mina vänner, men sen finns det andra saker som inte alltid stämmer, saker som gör att man känner sig jävligt olycklig. Då ingenting verkar stämma, allt går fel och man kämpar och kämpar för att i stället hamna på samma ställe som man började.

Det har vänt och jag mår fint. Jag kommer på mig själv när jag sitter på tunnelbanan. Det är inte smör- och gråtlåtar på iphonen längre. Det är pepp - och pulslåtar som får mig att sätta på breda leendet. Jag bor i mysigaste lägenheten, har underbara människor runt mig och ett nytt jobb. Jag trivs med mig själv till fullo och jag ska aldrig tillbaka dit, då jag inte var lycklig. Det är det viktigaste i livet. Lycka.

Like scratching diamonds I have tried to find my way to you
But we're both moving in reverse. I wish that we could both find a simple way just to make it by.
Right now I'm alright if you're just fine. There are words that seem to steal our breath.
And I just dream about your lips.

Hör här gott folk:
Idag kom jag i, inte mina skinny jeans, utan mina skinny-skinny jeans! Hurra!
Nyttiga maten och löprundorna har gjort sitt!

Nu drar jag till söder för lite mys.
I morgon åker jag till Trollhättan!


Puss!

Jag är så långt ifrån dig, som i ett annat land fast nära ditt. När allting verkade enkelt i ditt liv. När du kände dig utestängd från mitt. Jag försöker men jag förlorar varje gång. Antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom. Jag skulle förstå om du ändrade dig och vände om. Åren går in i varandra och jag inser att tiden är kort. Årstiderna smälter samman och jag vill minnas det jag en gång glömde bort. Du som gått vid min sida. Säg mig, verkar jag tyngre nu? Jag har varit så trogen det jag tror på och hållit på förlåt som längtat ut.

Om jag lutar dig mot mig. Om jag blir bättre med tiden. Om du har tålamod med mig.

Jag lovade mig själv att aldrig behöva någon mer än vad han behöve mig. Det var fram till jag träffade dig. Jag bröt mitt löfte så fort min blick mötte din. Jag kastade mig ut i det osäkra, utan att tveka en sekund. Fan vad jag saknar dig ibland. Men det finns inget jag kan göra, bara leva på hoppet, som sakta men säkert börjar försvinna. Jag har hittat tillbaka till skratten, till min energi och tagit en del sunda beslut på vägen. Men ingenting kan få mig att glömma dina ögon... Inte en chans.

Hej!

Jobbar som en galning. Har fått nytt jobb, börjar i september. Månadslön. Blir första gången som man inte går på någon form av timlön. Såå nice! Massa ledig tid, mycket jobb när man väl jobbar, mycket bättre lön än innan. Det är väl det man tittar efter när man söker nytt, om det inte är ett toppenjobb som man alltid har drömt om, då kanske man kan gå ner pengamässigt.

Idag vart det jobb 7-14:30, vilket betyder att jag steg upp 05:00. En timme resväg. Tänkte lite på det förut. Det är som att jag skulle bo i Trollhättan och åka till Gbg och jobba. Känns ju inte alls på samma sätt när man reser inom staden liksom. När jag börjar på nya jobbet blir det dock 20 min. Mycket bättre!

Samma visa i morgon 7-14:30, sen ska jag hem till Jessika och få lite fina slingor i håret. Hoppas på att håret är "färdigfixat" för en tid framöver sen, så att jag slipper utsätta det för mer slitage.

Om två veckor sitter jag i båten med min familj på västkusten och har minikräftskiva. Om jag längtar? Oooh ja!

Jaha, hallå träningsvärk. Mina lår är som manglad köttfärs eller liknande. Vaderna och rumpan fick också sitt igår kan man lugnt säga. Har ätit lunch nu. Tomat, räkor och sparris, kokt ägg. I morse blev det en långpromenad med några enstaka utfall i backarna. Det gjorde ont.





Never mind, I find somebody like you.
I wish nothing but the best for you.

Hans mystik låg som grund för något hon åtdrog, antagligen. Men när koden var löst, vad händer då? När jakten är över, när målet är nått, när du har henne i din hand. Vad händer med livet, situationen och allt runtomkring? Gör du frukost till dig själv? Ger du henne rosor? Pussar du henne spontant när hon är söt? Fortfarande? Eller står du där med världens vackraste kvinna i din hand och skiter i vilket? Var försvinner glimten i dina tindrande ögon? Hur löser hon det? Kan hon lösa det? Kan du hitta henne i den nässelskog du lurade in henne i?

-Jolin Johnson|Aveny.se

 

I fredags var jag och Jessika och åt middag och drack drinkar inne i stan. Jessika jobbar i en butik bredvid mitt jobb, så att ni hänger med i svängarna tänkte jag :) Mycket trevligt måste jag säga. Vill bara meddela folket om att ananas är en hit i drinkar. Var nog den bästa drinken på länge. Ananas, gin och något mer. Kom väl hem runt 01:00 så kvällen var ganska sansad ändå. Bjuder på några bilder från denna kväll:

Hej!
Saker och ting svänger fort. Nu händer det grejer här uppe i Stockholm, så vi får väl se vad som händer
den närmaste tiden. Har i alla fall jobbat idag. Kort pass så jag var väl hemma runt 16. Lagade lite lax, färskpotatis och sparris. Nu har jag precis duschat efter en tung och varm löprunda, men det var jätteskönt att komma ut och röra på sig. I morgon är det jobb igen, fast ett kvällspass. Innan det ska det hinnas med en hel del, till exempel lite träning.



Sliten tjej efter en tung löprunda...

Jaha, då var det augusti. Jag har en månad med massa jobb framför mig.
Efter det har jag en till månad med jobb framför mig, men kanske inte i Stockholm.
Kanske i Trollhättan, kanske i Göteborg. Funderar faktiskt på att flytta närmare
västkusten igen. Stockholm finns alltid kvar, och just nu känns det som om jag
borde komma härifrån. Verkar som att alla hänger i Göteborg nu för tiden, så
varför inte dra dit... Tiden får utvisa vad som händer.

Sitter med en kopp kaffe lite frukost, ska snart hoppa in i duschen och fixa ordning
mig för lite kvällsjobb. Det är fint väder här i Stockholm idag, så det kan bli en
promenad innan.

Tågen gick plötsligt på andra sidan perrongen. Hon visste att hon aldrig skulle åka fel igen, det var rätt håll, det nya rätta hållet. Storlek 38-fötter vandrar på mosstäckta stigar och hon sparkar på stenarna som är för stora för att trampa på. Det är bestämt att här ramlas det inget mer. Storlek 38-fötter trippar på kullerstensbelagda gator på söder, och hon älskar fortfarande den stadsdelen. Det osar en slags frihet, inga dolda tankar och inga tårar. Öppnade champangeflaskor på onsdagkvällar, åtta kilo lättare, lite blondare och ett stort fucking leende på läpparna. Hon har lärt sig att kärlek inte ens räcker till om den finns från månen och tillbaka. Man får så lite tillbaka när man är van att ge sitt allt. Brister och skavanker har tagit ledarrollen och kvar står hon naken med bara kärleken i händerna. Även fast den sena hötorgskvällen för snart sjutton månader sen skrapar minnet ibland, så är det ingen idé att vänta. Hon kan bara välja själv, och när hon inte blir vald igen och igen och igen så orkar hon inte. När hemstadens glans blir ännu mer sprakande, och hon inser att hur jävla ensam hon ibland känner sig, så försvinner glansen bara hon kommer dit, till LeMarcs stad. Det är i tanken som allt verkar så perfekt där. Det som är perfekt är alla hjärtan hon saknar. Men som sagt, dom finns i hjärtat. Inte ingrodda i staden. Jag kan sjunga Maggio-sånger och vräka ur mig: När jag var 16 (17) år, 16 år i staden där jag växte upp. Summer of 200* och så vidare. Men det är inte det hon vill. Det är dags att bli vuxen, att ta till sig alla berättelser som de vuxna berättar. Men det kommer någonstans alltid vara såhär för henne. Hon kommer aldrig komma över. Det var som en fin vän sa en Skarpnäckskväll; "Vissa finns alltid kvar, tillsammans med han som är ännu bättre. Jag lovar, han kommer". Hon vet att det är sant, men det det känns som flera hundratusen mil bort. Det kanske glömdes bort hur hon var, där på en skidort för länge sen. Hon är precis samma nu. Går tillbaka till dagarna då han bara visste hur hon var, vem hon var för han. Hon hoppas att han inser att det bara är så. Men inte idag, inte i morgon, kanske om hundratusen mil bort.

Ligger och tittar på garderoben. Den som inte fick stå öppen när jag var liten och skulle sova. Jag trodde att det skulle komma ut massa spöken och monster och ta mig när jag låg här alldeles ensam. Jag känner mig ganska sårbar ikväll. Inte för att jag tror att det ska komma ut något, utan för att jag inte vet själv när det där hugget av illamånde och panik ska slå till i magen. Som en knytnäve som träffar rätt i solar plexus och säger med all sin kraft: Du har bara dig själv att skylla. Du vet vad du har gjort för att förtjäna detta. Live with it.

Under en lång tid har jag i smyg längtat efter detta rummet, den trygga känslan av att vara hemma, då jag kanske inte visste. Nu, när allt är vänt upp och ner, har jag aldrig upplevt detta rum så främmande och skrämmande. Jag bor inte här, detta är inte hemma. Men vart är hemma? Jag vet såklart svaret. Jag kännner det i hjärtat, upp i strupen och ända upp till ögonen som uttrycker detta med sina tårar. Jag har aldrig känt mig så hemma där som nu. Hur är det möjligt att gräset blev så grönt? Jag vet själv svaret. Det spelade egentligen ingen roll vart jag var, vad det finns för läskiga saker eller om det var bäckmörkt. Det är inte platsen som är trygg och hemma. Det är något helt annat.
Något som inte längre finns. När ska jag någonsin hitta hem igen?

I Onsdags var jag och Carolina och fikade på min lediga dag. Vi kollade in nya Espresso house NK.
Det var så fint där inne, som en fjällstuga med gamla böcker och möbler. Vi satt och fikade en stund och
pratade om eventuell resa i sommar och lite annat. Så mysigt! Efter att vi hade fikat så gick vi runt på
NK och kikade, jag bokade klipptid hos Filippa.

När vi åker ner i rulltrappan så skriker Carolina: TITTA! PRINS DANIEEL!!! Vi måste åka upp och
titta på honom.
Jag: Haha, vart då? Jag ser han inte
Carolina: Jo men jag såg håret, glasögonen och hakan! Kom!

Vi spinger upp för rulltrappan men inget spår av "Prins Daniel"

Hahaha, så jävla kul!

Jag är ledig idag. LEDIG! Händer inte överdrivet ofta nej. Har sovit tills jag vaknade, ätit yogurt med varma bär, tittat på Top model. Bara hängt. Så härligt att inte behöva stressa upp till jobbet. Matthias har dubbepass idag så jag är ensam. Väldigt skönt det med måste jag säga.

Har planerat en promenad och bullbak sen.

Det var väl det än så länge. Just det, när jag får lön ska jag köpa en kamera, så att ni kan få lite bilder på denna livlösa blogg.

Puss&Kram!

Lite Rebecca&Fiona sådär på fredagkvällen. Jobbade på Statoil till 21:30, väldigt lite folk, och det berodde
nog på att det knappt går att ta sig fram här i Stockholm. Alla bussar var inställda och alla tåg och banor
var försenade idag. Jag fastnade med bilen 100 gånger idag och en gång fick två snubbar hjälpa mig och putta fram vår lille bil. Jag var så arg och ville bara gråta där framför ratten. Men till jobbet kom jag och även
hem igen.

Nu sitter Matthias och Anton och spelar tv-spel ute i vardagsrummet och jag ligger i sovrummet med datorn
på magen och tv:n lite i bakgrunden. Det blir jobb hela helgen på Espresso house. Kommer bli lille gött
sen när lönen kommer, så mycket som jag jobbet. mums. Jag och Carolina har ju planerat in storshopping
i Nacka forum den 25:e ;)

Nu ska jag uppdatera mitt CV tänkte jag. Är alltid bra att ha det redo.

PUSS.