Allt rasar samman. Jag bara gråter och gråter. Jag vill inte fira jul i morgon
när det är såhär. Jag vill att allt ska vara bra, att alla ska vara vänner. Men
hela släkten bara faller samman. Varför kan ni inte komma överens? Jag
hatar julen, jag hatar julklappar. Jag vill bara ha vänskap bland dem jag
älskar mest. Jag vill verkligen inte inse det här, men jag känner att det snart
kommer hända något som rasar hela min värld. Jag kommer gå under med
den. För det ska inte vara såhär. Jag älskar OSS för mycket. Men det enda
som jag hör är gap och skrik. Låt mig försvinna och släppa all ljud och bråk.
Att saker som händer runt omkring är okontrollbara. Jag hatar att inte ha
kontroll, och jag hatar bråk mest av allt. Jag vill vara liten igen och allt ska vara
bra. Vi ska ha det bra. Ingenting annat. Jag vill jättegärna säga att allt är okej,
och alla jävla männsikor är så glada och ska fira jul i morgon. Här är det inte
så. Nu kommer bloggen till dess rätta funktion. Jag vill bara vräka ur mig allt,
att jag är livrädd. jag är livrädd för att jag kommer bli sjuk av detta. Jag kommer
inte att orka. Jag gick runt på siba idag och kände att jag ville ligga hemma i
min säng och bara vara ledsen. Jag blir arg när jag ser att alla är på så gott
humör, för jag själv hatar det. Jag hatar julen iår och i morgon kommer bli
en av de värsta dagarna på hela året. Jag vill fly. Men jag har ingenstans att
ta vägen. Jag blir bara sviken eller utnyttjad, jag blir utnyttjad av personer
som jag har en oändlig kärlek till. Bara för att det finns bråk, skrik, hårda ord.

"Tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som man har när man är liten"

Om ni faller så faller hela mitt liv samman. Vi skulle ju inte bli som dom!
Kan någon rädda mig bort? Jag känner mig mer ensam än någon gång
i hela mitt liv. Till och med mer ensam än vad jag gjorde för två somrar sen
mellan alla husen, den 8 juni 2007. Då det mest frukstansvärda som en
människa kan vara med om hände. En sensommarkväll.

Nu tänker säkert många av er att jag är en idiot som skriver det här. Hon har
inga vänner, hon vill ha uppmärksamhet och så vidare. Ni som tror det får
det, ni kan väl slänga in kommentarer som liknar dem som har kommit in
tidigare i veckan? Det är ju vissa av er JÄVLIGT bra på. Men tror ni att det
tar på mig i detta läget. Då tror ni jävligt rätt. För allt tar på mig just nu. Så
detta är tiden för att få fram erat hat. Jag får just nu fram mitt. Vi kan kontra.
Bara allt blir bra, jag skulle kunna offra allt. Utom oss, vi, som det alltid har
varit.