när mina fingrar inte känner mer
när mina ögon inte längre ser
när mina öron inte längre hör

kom ge mej sommar
kom ge mej liv
kom ge mej kärlek och livsmotiv
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar

Det är kväll, det ringer på min dörr, och jag anar vem det är. 
Du slår dig ner när du har kommit in och jag sätter mig bredvid
Du frågar mig hur det skall bli med oss, om jag har bestämt mig än
Men jag vet inte för jag ändrar mig och ändrar mig igen

Känner mig nollställd och ensam igen. Känner mig avklädd utan en vän

När du frågar mig vad kärlek är, om den har nån åldersgräns
Jag svarar: Det betyder ingenting bara vi är överens
Men när du frågar mig vad frihet är, om jag fått nån klarhet än
Så vet jag inte för jag ändrar mig och ändrar mig igen

Det är sent men när du frågar mig om jag har en tidtabell
Jag svarar: tycker det är synd att du måste hem ikväll
Men när du frågar mig vad sanning är
Om jag sagt dig sanningen 
Så vet jag inte för den ändrar sig och ändrar sig igen

Då kommer Emma hem! :D

Det som är lite synd är att jag inte kan vara på Landvetter och ta emot henne
med Sverigeflaggor, Boney M och kramar, eftersom jag går i skolan mån-tors.
Men på torsdagen planeras nu en hemfärd. Det blir du som får möta mig på
Resecentrum i stället. Vilken lycka.

Nu väntar jag bara på att det ska bli 90 dagar kvar till 4 mars så jag kan klicka
hem lite billiga tågbiljetter.

Nu ska jag måla min naglar. Får bli det sista inlägget för idag. Och vet ni, i morgon
får jag tillbaka min dator. Yes!

Puss!

Hittade den här på min kamera. HERREGUD.

Riktigt bra kväll igår. Ser ut som att resten av denna kvällen blir mindre bra.

Har i alla fall vart på bio med min familj. Det var mysigt, och filmen var
toppenbra. Innan det var vi hemma hos mormor och morfar och firade
lite farsdag. God mat och tårta till och med. :)

Nu ska jag väl kanske städa lite eller så, jag har inte så mycket annat för
mig faktiskt. Tråkigt nog.


Vad ska man säga?

Helg igen. Man lär sig att uppskatta helg mer när man jobbar vardagar. Under veckan har jag hunnit med att släppa många stenar från mitt hjärta. Jag känner mig lättare, även fast jag och Natalie har dryckt i oss en chipspåse, digestivekex och en flaska glögg i kväll. Om mindre än två månader sitter jag i lägenheten i vår huvudstad. Nervositeten har redan placerat sig fint i magen. Någonstans mellan revbenen, där min magkatarr brukar bo. Känner väl mest att jag lämnar mina vänner och familj här, vad ska jag göra? Vem ska jag vara vän med? Mobbat det låter, jag vet ju att man kommer hitta andra, inga ersätter ju dock mina hjärtan här. Ska ju trots allt gå i en klass med andra levande varelser. Puuuh, vilken tur. Hade aldrig kunnat skaffa en hamster förresten, dom blir ju bara två år gamla. Hatar farväl, fast detta blir ju "Ses snart igen" snarare, men ändå. Jag lipade ju nästan när Amandas Göran dog, herregud. Den hamstern hade något extra.

Har också funderat lite på hur olika tidpunkter i livet får olika lukter. Jag har till exempel en deoderant som jag luktade på idag. Jag får flashbacks så det är skrämmande. Skruvade snabbt på korken och kom på att jag hade bestämt mig själv för att aldrig köpa den igen, aldrig lukta på skiten. Klart man blir sugen på att göra det förbjudna. Det rosa lilla fanskapet ligger i papperskorgen. Så kan det gå. Samma med parfymer. Finns två stycken parfymer som jag har köpt två gånger, alla andra får stå för det förflutna, det som har vart, annars blir man fast. Det kan vara skönt för en sekund, att känna lukten av det förgångnas trygghet, men det är inte sanningen. Sanningen är framtiden och nya lukter, som också en dag kommer bli en parfym som man bara går förbi vid parfymhyllan, tills dom inte tillverkas längre. Man sneglar lite på dom, minns för en sekund, och kommer på sig själv. Vissa gånger kan man faktiskt få stanna och öppna locket, det finns faktiskt bra minnen med. Mer bra än dåliga. Men dom följer aldrig mer hem som nya, men sparat de tomma flaskorna, det har jag, för dom luktar inte längre. Bara svagt svagt.

Nu ska jag stänga av datorn, och be till gudarna att Webshop skulle kunna tänka sig att ringa snart och meddela att MIN dator är färdiglagad?! Har suttit med mammas minitöntdator i snart tre veckor. Det räcker nu!! Okej, den har sin charm, men vi kommer aldrig få samma förhållande som jag har till min Compaq. Sorry mini-Eee.


I morgon, röda drinkar, bubbel eller alkoholfri glögg? Jag har beslutsångest.
Nu är det lördag, fjorton minuter har gått på den redan. Tiden går fort

Kate "Ma" Barker, född 8 oktober 1873 i Ash Grove, Missouri, död 16 januari 1935 i Lake Weir, Florida, var en amerikansk brottsling och gängledare.Hon hade fyra söner och mellan 1931 och 1935 genomförde hon tillsammans med sina söner bankrån och kidnappningar runtom i USA. Kate Barker blev ökänd över hela landet som Ma Barker och spred skräck. FBI efterlyste henne och sönerna och 1935 blev de alla skjutna till döds i Florida.

Källa: Wikipedia

Ensam mamma söker
Lägenheten uppsagd
Köttbullar
Saknad.