---

Jag är en person som tror stenhårt på 22:22. Jag blir alldeles varm när jag prickar. Tänker: FAN VA GÖTT.. Idag missade jag, 22:23. Det måste ju bara betyda att jag är dömt till ett liv i ensamhet. Nu är det kanske inte riktigt så farligt. Men jag hade behövt lite 22:22-pepp nu. Äter för övrigt clementin för pappa har äntligen varit och handlat. Massa gott, Brämhults juice, pålägg, avokado, lax, ni fattar. Mums då. Ska sova tidigt idag med, ungefär nu. I morgon är det en till föreläsning, och sen går jag nog hem och pillar lite i DW. Jobbar bra hemma liksom.

Det måste bli spinning i morgon, för att få ut lite ilska, för det är hur bra som helst att ha olika typer av känslor i kroppen när man ska träna. Typ förtvivlan, man cyklar som aldrig förr eftersom det inte gör något att man ramlar ihop och dör typ. Inget att förlora. Okej.. inte så kul att dö så men ni hajar, plus att man faktiskt tror att man ser ljuset ibland när man spinner. Jöbbit! Idag är min kaffestatus 2 koppar. Jag har lyssnat på min inre röst, som låter skrämmande likt Anna Skipper. Den säger något i stil med: Man bli piggare av att inte dricka kaffe Sara, du lurar bara din kropp med allt det
där skitkoffeinet. Sluta upp nu, annars kommer du sluta som en kaffesump längst ner i sophinken. Neeeeeej tänker jag då. Aldrig att kaffesumpet ska vinna, aldrig att koffeinet ska bidra till mitt zombie-liknande utseende. Jag ska bli en pigg kvinna. 2 koppar om dagen är bra för magen, är nu mitt nya motto. För att sluta helt, kommer inte på frågan.

Dagens var i alla fall när jag kom till skolan 9:02, och jag ska till datasalen som det finns alla adobe-programmen i. Ser att Emilie sitter med fingret mot munnen som att jag ska vara tyst när jag kommer längst korridoren. När jag kommer närmare ser jag att det är föreläsning med projektorn på och alla lyssnar på läraren som pratar. Emilie berättar senare att hon hade kommit dit 08:40 och klampat i korridoren och väl framme vid datasalen hade hon tänt ljuset. Alla kollar tydligen på henne. Hon, glad i hågen fattar inte vad som är grejen, tills Pernilla(en av våra lärare) säger: Emilie, du får nog släcka igen. Emilie: Men, ska ni sitta här i mörkret? Då faller poletten ner att det är föreläsning, då hon inte har sett
att projektorn är igång. hahahahaha. Jag dog när hon berättade. Plus att hon inte kände någon som satt inne i salen. Det var inte ens Pernilla som höll i föreläsningen utan en annan lärare som Emilie inte hade observerat. Pernilla satt bara bredvid. Så det förgyllde morgonen. Mahaha!

Nej för guds skull, god natt.

---

Update:
MEN   GUD.   VAD    FAN    HÄNDER?