i väntan på vadå?

Det blev lipz ändå, spiknykter, och så fruktansvärt tråkigt. Ärligt talat.
Känns som ett aldrig-mer-senario. Så jag gav stället en andra chans,
eller en sjuttioelfte chans. That's it. Ska sova nu, skola i morgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0