Varför  känner man sig som en idiot så fort man misslyckas? Varför kan man inte
se till dom bra sakerna man gör. Nej, jag är inte sån. Jag granskar mig själv i micro-
bitar. Kanske därför som jag ska åka till gymmet nu om en stund. Kanske därför som
jag ska sitta uppe sent och försöka få fram något som liknar en hemsida. Och det 
kanske är därför som jag behöver dig här i kväll. Någon som inte dömmer längre. 
Någon som inte hör hemma i mitt liv på ett jobbigt sätt, på ett speciellt sätt. Om något 
går fel, så behöver vi inte prata om det. Vi kan prata, du kan lyssna och jag pratar. 
Men det spelar ingen roll "who's doing the talk". Bara att jag vet att du finns. Och att
du tänker på mig. När du ringer på dagen och säger att du har hittat en kille som 
kan webbdesgin. Att du har tagit dig tid att lyssna, fundera över vad jag har sagt,
och sen ringt. Jag vet att du har mycket att göra på jobbet, men du ringde. Och det
är sånna saker som gör dig guld värd. Min värld. 

När jag har fått skriva av mig lite så känner jag att det är dags att klä på sig polyester-
brallorna och linnet av ett annat material, ladda i.poden med lite nya beat och bege
mig till löpbandet. Ska kolla vad det går på löpbands.tvn innan jag åker. ;) tv1, tv2,
tv4, tv6, eurosport med mera. Lite tråkigt att dom inte har kanalerna i mellan 2 och 6,
men jag står nog ut. Måste få annat i tankarna. Det seglar html, css, div, blää, fram
och tillbaka framför ögena på mig. ÖGENA! Min släkt är från värmland och det gillar
jag ibland. Inte för att jag alltid gillar när folk brer på med värmländskan, men när man
kommer upp dit så gör jag det. Som på lördag you know. Ta mig dit nu. 

Jag babblar, jag vet. Hoppas jag inte känner någon på gymmet så jag slipper prata med
någon. Känner inte för det, absolut inte. Hoppas däremot på att det är någon som jag
inte känner, men vet vem det är. Så kan man springa där på löpbandet och undra vad den
personen håller på med, nu för tiden alltså. Eller undra något annat kul som man inte vet.
Så kan man springa där och fortsätta undra. Jag hatar att få saker svart på vitt just nu. Typ
såhär är det. Så jag hoppas. Jag älskar att vara på ett ställe, där man bara kan sitta, stå 
eller springa(syftar på gymmet med det sistnämnda) och bara titta på folk. Undra, spekulera.
Vem är denna människan? Vad tänkte hon/han på när hon/han köpte dom kläderna hon/han
har på sig idag? Och varför just dom kläderna just idag? Ett perfekt ställe är till exempel 
Liseberg, café eller bussen. Varför gör dom så? Hur gör djur? 

Ursäka mig, jag ber verkligen om ursäkt. 
Hej. / S, bedrövad.