Okej, nu kommer det. Det superlånga inlägget som ingen människa på denna jord kommer orka läsa. Men nu, hur mycket jag har behövt det förut, så måste jag få ur mig allt. Klockan är snart 5, troligtvis kommer min familj in om cirka 3,5 timma och sjunger jag må hon leva för fulla munnar. Men jag kommer bara slå upp ögonen och le, le bara le. Min kväll har varit de bästa  hela mitt liv, men samtidigt de mest förvirrande, och samtidigt igen, har jag förstått vilka underbara människor jag har runt omkring mig. Kvällen började med att jag, Emma och Malin står och bakar en tårta. Jag ska vispa marsánsåsen, men inser snabbt att något ät fel. Jag har blandat med mjölk i stället för vatten. Till våran förtvivlan försöker vi hälla i florsocker och maizena-redning, men det resutlerade i en halv-gul-genomskinlig-massa som nog ingen skulle vilka sörpla i sig. Så tog saaben upp till jätten för att köpa ny sås, och denna gång gick det bättre. Precis klara med tårtan, och lite gulletussan på det, så ringer det på dörren. Där bara är han. Nog sagt. Kvällen fortsätter, och jag som skulle vara nykter och vara så redig och hämta mamma klockan 01:30, blir sugen på att fira min födelsedag på riktigt¨ Rringer till mammi och säger att hon faktiskt får ta taxi, man fyller bara 19 i gång i sitt liv. Sen blev det mojitoo, som var ganska god, några öl och cider. Men jag sket fullständigt i tårta, musik och sprit. Allt jag brydde mig om var du vet. Och du gjorde det svårt för du var underbar som du alltid har varit, som jag en gång tänkte när jag var jäävligt långt nere i träsket: Tur var väl att jag bara har fina minnen, att denna person var så perfekt. Jag kan tänka tillbaka på perfektion. Något som man inte alltid kan uppnå.. Men så slår det mig samtidigt, under denna kväll. Är det bara ett trick igen? Eller vad i helvete händer liksom? Den frågan tryckte i huvudet hela kvällen. Fotografen, mina arga ögon? Men som vissa kommentarer. Ska du inte ta och locka till håret lite mer, eller du skulle passa i det. Jag fattade, det gick upp för mig. Är jag bara kompensation för någon som du inte kan få? Det som hade legat i bakhuvudet, det som jag inte ville skulle vara som det var. Jaja, vidare med taxi till vokalen, där det började ganska segt. Bra liveband, tyckte om dom. Pratade med dig, dig, dig, dig, dig, dig och dig, många helt enkelt. Hej hej alla, trevligt att se er :) Sen kom klockslaget, 00:00, din mobil var ju ställt enligt satelit. Då fyllde jag år, och jag fyller år, du hade en överraskning. Jag blev glad. Du kom ihåg mig någonstans. Du var finast i kväll, du var så snygg i kväll. Du var typ min i kväll. Det var bäst. Sen började jag tveka igen, tror ingen kan klandra mig egentligen, pga. Men men. Går hem med Anna och Jonathan, en tjej börjar bråka, jag och Anna ville nämligen låna en femma till korv, eller det var en femma som saknades. Och hon börjar knäa och slåss, jag har ont i tinningen nu. Vi löste det, Anna med mitt sönderdragna ligge;) , jag och Jonte fortsätter traska hemåt. Vi kommer till Fridaskolan och ska över stängslen, VARFÖR? Jag hoppar över och landar på J och drar ner honom i löven. Sen går vi vidare. Vi säger god natt till Anna, och jag och Jonte pratar. Du är bäst, du förstår. Tack. Allvarligt talat. Tack. Sen kom ett samtal jag var tvungen att vräka ur mig allt, bara få det ur min hjärna, det har vuxit där i en månad nu, det går inte mer. Skönt att få det ur mig. Så en perfekt kväll, perfekt mängd alkohol. Hoppas bara inte att en större mängd alkohol förbrukades hos dig, så det inte blir samma sak om 7 timmar när du troligtvis vaknar. Jag hoppas att du menade allt. Nu ska jag sova, saknar dig. Jag är 19 år. God natt.