Helt plötsligt mår jag bara jätteilla, vill lägga mig och dö i sängen typ,
varför är jag så dum i hela jävla huvudet för? Kan någon svara på det?
Någon som ogillar mig starkt kan nu träda fram i ljuset och ösa det över
mig, för jag fattar inte vem jag själv är och varför jag bara klantar till mig
så in i helvetes mycket. Ännu en gång förlorar jag, jag förlorar en bit till,
sakta men säkert, jag har snart inget kvar, och då blir det inte lätt vill jag
lova. Jag kan inte ens tänka tanken; att det ska vara såhär nu, inte en
chans i världen finns, 0 chans verkligen, helt omöjligt, och det gör
faktiskt en aning panikont. Men jag har grejat sånt förut och jag ska
fixa det även denna gång, och man kan säga att man både blir
starkare och svagare av sånt här, när det väl är över så känner man
sig som en ny människa, men samtidigt så vet man att det kommer
att hända igen, förmodligen, och då blir man fegare, man vågar inte ,
man orkar inte en gång till, man mår bara illa och vill få ut all skit.
Just nu är jag full av sån skit och vill få bort det. En promenad kanske,
på typ 3 timmar, runt hela jävla Trollhättan kanske hade suttit snyggt.
Synd bara att vi ska ha kalas om två timmar, blir lite stressigt. Jag
lägger mig nog i sängen och tänker över mina synder i stället. Och
förmodligen så kommer jag somna, och när jag sover, då mår jag
bra. Let us take some sleepingpills! Jag har en dålig eftermiddag
och kommer ha det förjävligt i morgon också förmodligen, men som
man brukar säga: Det som inte dödar dig gör dig bara starkare. Och
du ska inte få ta kol på min vännen. Sara goes strong. Lite mer kaffe,
sängen, sova, sen kalas, sen sova igen, skola i morgon, plugga, sova.
Låter finfint.