Ett telefonsamtal kan få en att bara le och alla undrar varför jag
ser ut som ett fån som har fått 100 kg godis. Men i nästa stund
blir jag bara störtfrustrerad och undrar varför du bara hör av dig
och utsätter mig för denna plåga igen, efter igår när jag inte
trodde att vi skulle höras mer. Jag vet inte vad jag gör, går runt
som ett fån och dricker kaffe, äter någon grönsak, har gått ner
5 kg bara för att jag inte orkar, jag är inte hungrig, går ut på
promenader i två timmar, kommer hem. Idag hade mamma
och pappa krismöte med mig, allt bara kom ut, allt som jag
tänker och tycker. En enorm tyngd lyftes från mina blytunga
axlar och jag känner mig som en ny människa, fast med lite
rödare ögon, och lite smalare än vanligt. Men jag struntar i det
nu för min mamma och pappa ställer upp, bara det att dom inte
förstod först att jag inte mådde som jag skulle, och trodde jag
sket i dom. Sen förstod dom mig och jag dom. Familia forever.
Nu ska jag plugga litegranna, fick träffa Rebecca och Malin
idag, det gjorde mycket. / s