Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min hela värld ja. Allting var ju enklare då, 
men ingenting kan bli vad det var, neheeeej. Man säger tiden är förbi, snart är det för sent. 
Livet det går fort och det är svårt att hinna med, men vi kanske kommer ses en juldag.
Kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund. Kanske fortfarande kommer försvinna
i din blick. Drömma om den framtid som vi aldrig fick och vi kanske skriker ut musiken. 
Trots alla strapatserna i livet kommer vi fram till att vi trivs med hur poletten föll om
vi kanske lämnar spår hem parallellt genom snön, som ändå blåser bort efter ett halvt andetag. 
Du säger det var uppenbart, att det aldrig var du och jag, så förlåt om jag bara säger tjena 
när vi syns slipper kännas vid svidande förr i tider. Kanske var vår historia en fjäril på nål,
vacker att titta på men vingar som inte slår.

Jag gick i ett kvarter idag som en gång var min hela värld, ja. Allting var ju enklare då
Men ingenting kan bli vad det var, neehej.

Igår gick jag på mammas gata. Vissa dagar så kan jag sakna. Tryggheten från gamla dagar
men det finns inget som kan få dom tillbaka. Igår gick jag på mammas gata Vissa dagar så
kan jag sakna. Tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dom tillbaka.
Ibland vill jag återvända. Men det finns ett litet dilemma. Det känns som skorna börjar klämma
och jag får växtvärk jag måste lämna- Staden känns för liten. Du och jag börjar om det känns 
för tidigt. Eller för sent hur den än blir kommer alltid vara en del av mitt liv. 

Man är tillbaka på mammas gata. Bland fotbollsmålen, ungdomsgården. Ungdomsåren det är
då det slår en. Hur vi gick där och väntade vad skulle hända. Tiden kom och gick och man
känner sig allt för hemma. Allt för hämmad aldrig bländad av storstadens ljus. Dom är alltid
tända nu. Har vi flyttat spridits för vinden, födda på nytt och vi slog igen grinden. Ibland på tunn
is, okända vatten. Du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten. I en okänd taxi, i en okänd stad. 
Som magnetism en okänd lag om att vi måste vidare aldrig klara. Alltid på jakt och det fattas bara
en liten pusselbit och vi springer dit. Du släpper tyglarna men minns alltid vägen hit

Min kära Carrie hade bloggat om låten. Kom på igen hur bra den är. 
Texten känns som jag ibland <3