Jag kommer ihåg när vi var små. Vi gick lekte med barbie-dockorna i ditt rum fast det inte var något du helst lekte med. Vi bytte bokmärken, jag kommer ihåg den kvällen när du bytte bort den katten som båda älskade. Jag fick den av dig mot ett annat och efter började du gråta. Jag kände mig riktigt dum för första gången i mitt liv. Du fick tillbaka det, för jag visste att det betydde så mycket för dig. jag kommer ihåg när vi lekte kund, prinsessa och tiggarflicka i källaren. Jag kommer ihåg när vi satt på de röda gungorna på min baksida. Jag kommer ihåg sommarkvällarna på eran gård, när alla vi lekte tillsammans. Jag kommer ihåg midsomrarna, jag kom alltid bort dit efter att vi hade ätit. Det var då jag såg scream, den första skräckfilmen för min del. Alla sommarlovsdagar på gaddis, teckningarna med gymnastik-mössen, rävis och lammis, persika-glassen, allt. Vi började på olika grundskolor och hördes lite mindre, ibland lekte vi på helgerna. Sen när jag började sjuan så hände det saker som gjorde att jag var tvungen att byta skola. Det var då du fanns där, fast jag kände ändå att det kanske inte var rätt. Att komma till din klass och starta om där. Men nu när jag tänker tillbaka och ser vart jag är idag, så kan jag inte ha gjort ett bättre val. 

Även fast vi inte hörs så mycket nu när du är i USA Emma så vill jag att du ska veta att det inte är så lätt här hemma utan dig. Du betyder så enormt mycket för mig och att veta att du är så långt härifrån är jobbigt varje dag. Speciellt när det är sommar. Du vet förra sommaren. Nitlotten, kvällen på strandgatan när vi satt och drack cider och rosévin innan Lipz. Alla myskvällar i vintras och besöken på älvhögsborg. Att inte ens du har sett min lägenhet, att det inte är du som först får höra vad som har hänt, det senaste, bra och dåliga saker, att inte kunna ringa dig, att inte kunna träffa dig. Jag kan ringa på skype, men ringa för att ta en promenad, bada, fika, träna, skratta och gråta. 

Du är min absolut bästa vän, och det har du nog alltid varit. Jag vet att du är det eftersom vi har hållt ihop sen vi var ett år gamla. Ibland länge ifrån varandra, för att sen komma tilbaka och bli lika tighta igen. Jag tror att din resa komma föra oss ett steg till närmare varandra, och detta kommer vara livet ut. Jag kommer i Februari, och jag kommer aldrig att vara lyckligare än när du står på flygplatsen och möter upp mig. Ingen kommer vara lyckligare än jag. Ingen är lyckligare än jag som har dig, även fast det är flera hundra mil mellan oss nu.

Jag älskar dig, det går inte att förklara. Jag saknar dig varje dag. Det är inte desamma utan oss.