I kväll saknar jag Trollhättan.
Jag saknar att kunna ta det lugnt, komma hem till mamma och pappa och sitta framför tv:n på kvällen, kolla nyheterna och äta smörgås och dricka te. Saknar i vintras, saknar till och med drivorna med snö. December, innan jag flyttade. Jag var trygg och hade dom jag älskade mest runt om mig. Ni är så långt borta och det känns som att jag tappar er, det som jag är mest rädd för att göra. Jag saknar min etta på Trollgatan, kvällarna där. Kommer du ihåg att vi aldrig lagade någon mat där vi två? Vi gick alltid och köpte mat. Rökte cigg på baksidan vid parkeringen.
Jag saknar våren, den våren som jag har växt upp med, den våren som jag har blivit vuxen med. Jag kommer sakna somrarna där nere i väst.

Även fast man har så mycket man tycker om här uppe så känns det som att när vi grälar så har jag ingen. Jag känner mig rätt liten och ensam då. Visst har jag lärt känna många men det finns inga som ni där hemma när man bara känner för att prata och få en kram.



En kram och ett: "det ordnar sig" är allt jag hade behövt i kväll.