Jag är lycklig. Konstigt ord det där egentligen. Lycklig.
Är det som en balansgång mellan bra och dåliga saker i ens liv som sammanstrålas? Lycklig eller olycklig?
Lycka som alltid finns är min familj, mina vänner, men sen finns det andra saker som inte alltid stämmer, saker som gör att man känner sig jävligt olycklig. Då ingenting verkar stämma, allt går fel och man kämpar och kämpar för att i stället hamna på samma ställe som man började.

Det har vänt och jag mår fint. Jag kommer på mig själv när jag sitter på tunnelbanan. Det är inte smör- och gråtlåtar på iphonen längre. Det är pepp - och pulslåtar som får mig att sätta på breda leendet. Jag bor i mysigaste lägenheten, har underbara människor runt mig och ett nytt jobb. Jag trivs med mig själv till fullo och jag ska aldrig tillbaka dit, då jag inte var lycklig. Det är det viktigaste i livet. Lycka.