Jag har bestämt mig, och nu är allt spikat. Den 8 januari lämnar jag Stockholm för denna gången. Ironiskt nog så är det EXAKT på dagen två år sedan jag flyttade hit. 8 januari 2010. Jag har lärt mig väldigt mycket i den här staden, komma utanför ramarna i Trollhättan, klara sig själv och lära sig den hårda vägen. I somras när jag inte hade någon som fångade mig när jag föll, förutom min familj. Jag bestämde mig för att jag bannemig skulle ta mig upp och det gjorde jag. Nu känns det som att jag bara längtar bort så fort jag kommer hem hit. När jag hade varit i Lund hos Emma ville jag bara stanna kvar där och aldrig mer sätta foten i min etta, samma sak varje gång jag hade varit hemma i Trollhättan. Det var nästan så att jag inte ville åka dit för att jag visste hur jobbigt det var att åka därifrån sen.

Jag vet att jag och Stockholm kommer ses senare i livet. Jag kommer bo här igen. Jag måste bara få landa ett tag och ta hand om mig själv. Det är inte bra för en människa att bara längta bort hela tiden. Det tar så på krafterna.

Stockholm kommer alltid ha en mycket speciell plats i mitt hjärta, och det känns ändå som att jag lämnar kvar mer än halva hjärtat här.