Jag såg ett spöke idag. Han såg vilsen ut. Gick emot alla sina ideal och verkar vara någon helt annan. Har hört att han har besökt många, mig har han bara hemsökt. Men nu såg jag han i verkligenheten. Men jag tror att jag är död för honom. Så vi kan nu vara spöken tillsammans. Förr så fulla av färg, men nu två främlingar som blekts bort som faluröd på en sommarstuga.

Tiden rinner ut och jag lämnar denna stad. Hade önskat att få se dig full av liv igen. Den sista bilden av dig blir ett spöke, som får mig att hålla andan och känna: Vart tog vårt liv vägen?