Hur ska man förklara känslan?
När man tror att allt är lugnt och sen kommer någon och skrämmer en. Ni vet känslan eller hur? Hjärtat stannar och man dror att man ska självdö på fläcken. Lite så känner jag. De flesta dagarna är allt skitbra. Tillvaron är perfekt. Men sen finns det dom där "dumma dagarna", speciellt dagarna då det regnar, det är mörkt och kallt. Då kommer det. Det känns som att hjärtat hoppar över slag på slag.

Saknaden är sällsynt nu men när den kommer så är den inte att leka med.