Jag funderar lite på det här med att kost, träning och hälsa kan gå för långt. Man ser resultat och då jävlar. Då äter man mindre och mindre och tränar mer och mer, för att kanske inte äta alls till slut? Är ju inte konstigt egentligen, att det går till överdrift. Nu skulle det aldrig hända att jag slutade äta, för är det någon som älskar mat så är det jag. Jag vill bara säga till dom som är skeptiska, att jag gör detta för att jag mår bra, jag blir piggare av mer träning och nyttigare mat. Jag orkar mer och har mindre ont i magen, som har varit ett stort hinder i mitt liv. Min mage som får för sig i tid och otid att svida, krampa och kurra. Den mår bättre utan massa kolhydrater. Jag äter fortfarande kolhydrater men inte alls i lika stor utsträckning. Idag lagade jag till exempel pasta carbonara till mig och pappa. Det som inte funkar är att äta det till varje mål varje dag, inte för mig i alla fall. Så är det mina vänner. Nu säger jag god natt. :)